- - - Jag mördade en gång för länge sedan - - -

 

Under större delen av min uppväxt bodde jag med min familj i ett radhus. På bottenvåningen fanns det ett förråd som jag var rädd för, vilket jag drömde mardrömmar om ganska många gånger. Jag drömde att jag gick dit på natten av någon anledning, trots att jag var rädd, och när jag kommit in visade sig varje gång olika onda varelser som ville mig jävligt illa. Jag kom inte alltid undan.

En dag fick mina yngre systrar för sig att de inte ville dela rum med varandra mer, den äldsta av dem var för gammal för den andra, varvid mamma och pappa gjorde om halva förrådet till ett extra litet sovrum som den ena systern flyttade in i. För att det inte skulle bli orättvist kom familjen överens om att alla tre barn skulle växla rum med jämna mellanrum, så att alla fick bo i det trånga rummet en tid. Det blev min tur när jag var i nedre tonåren och jag var livrädd.

Det gick naturligtvis över mer eller mindre, åtminstone kunde jag efter ett halvår eller så somna ordentligt utan att vara särskilt rädd. Täcket hade jag dock alltid över huvudet, endast en liten öppning för andning kunde jag tillåta mig själv att ha. Säkerheten först.

Jag tror att jag drömde mindre om förrådet under den här tiden, åtminstone kan jag inte komma ihåg att jag drömt om det i dess ombyggda form. Kanske hade jag nog av rädsla i vaken tid. Ett drygt år innan vi flyttade ifrån radhuset och in till stan, fick jag äntligen flytta ut ur förrådet och upp till övervåningens enda sovrum. Jag tror att jag vid det tillfället var mer glad över ett större rum än jag var för tryggheten när jag lade mig på nätterna. Täcket vandrade hur som helst ned från huvudet under denna tid.

Det var mindre läskigt i lägenheten i stan, bortsett från vinden som såg ut som om den hörde hemma i ett kråkslott, men där var man ju ändå aldrig. Och nu bor jag inte där heller, jag bor överhuvudtaget inte med min familj längre. Men när jag drömmer idag, drömmer jag ofta om den där radhuslägenheten, liksom om mina gamla kompisar från den tiden. Inatt drömde jag att jag en gång mördat en av dessa kompisar.

Jag var nere i det där förbannade förrådet igen, jag kommer inte ihåg varför, men jag hade ett av dåvarande grannarnas barn med mig ner dit. Det var väl någon sorts middagsbjudning med grannarna på övervåningen, sånt var det mycket av på den tiden. Vi letade kanske efter något därinne, jag tittade i alla fall i ett hörn bredvid en kista som stod där (även om den nu i drömmen stod på fel plats), och hittade en påse. När jag såg den visste jag med en gång vad som fanns i den, och hela minnet av hur jag för länge sedan mördat en vän och gömt honom i en plastpåse i förrådet, fylldes på långt bak i mitt huvud. Grannens barn och jag beslöt oss för att hålla detta hemligt.

Drömmar är underliga, och övergången från att vi stod där till att min mamma plötsligt kom in och skulle dammsuga i förrådet medan grannbarnet lika plötsligt var borta gick just underligt till. Men hon hittade i alla fall påsen, och frågade mig vad som var i. Jag tog upp en t-shirt som jag visste också låg där och visade henne. Några spillror av ett skelett föll ut ur påsen och hon sa att det där ser ut som benbitar, och dammsög sedan upp dem. Jag kände mig livrädd för att min hemlighet skulle upptäckas och blev därför lättad. Sedan såg jag några gamla kommunistknappar med Lenin och Stalin på vilka min pappa haft kvar sedan han var medlem i SKP, som också fallit ur påsen, och jag blev ganska glad. Jag hade letat efter dem sa jag till min mamma.

Jag såg egentligen aldrig något mer av det där skelettet än just de små bitar som mamma dammsög upp, men jag vet att det lät precis som när man krossar äggskal om man klämde på påsen. Och jag visste att jag hade mördat en vän och gömt honom i förrådet som jag var rädd för.

 

Gustav Almestad, 14 april 2002